Modellhäst

Igår var jag och Bella iväg till en hästbutik då hon behövde nya hästtäcken, sen åkte vi till stallet. Hennes hästar vilade idag så blev bara en massa stallmys, hälsade på min prinsessa som fick nytt godis och massa pussar! Hon var dock inte riktigt på humör att vara med på bild denna gången haha.. Jobbigt när man har en matte som är bloggare, då får man ställa upp som modell ofta 😉 När kameran kom fram så tog hon bort ansiktet haha, så hon fick lite ompyssling istället. Men lyckades ta fram kameran när hon inte såg den, då hon spanade in fölet, så jag lyckades ändå 😉

Visst är hon fin!
DSC_0185
DSC_0189

” Mamma jag är inte på humör, idag igen… Jag vill ha pussar och godis istället 😉 ”

DSC_0164

blogstats trackingpixel

En riktig mysmorgon

Godmorgon fina ni, hur mår ni idag? Jag är på riktigt bra humör, det blir jag varje morgon när jag får vakna upp på bästa sätt. En hund som kommer och ska gosa så fort man öppnar ögonen och sen få se sin livs kärlek ligga bredvid en och sova så sött. Det är en härlig start på dagen!

Vi har traskat ut till vardagsrummet så David får sova ifred då han jobbat natt och kom nyss hem. Sitter just nu i soffan i pyjamas med en filt och massa kuddar.. Ja typ som om det vore höst, vilket det är utanför fönstret för det regnar konstant, fortfarande… usch. Sagisen ligger också i soffan och myser med sin mjukisvovve, sååååå gulligt! Jag tänkte sätta på en film och värma lite chai-latte och bara mysa några timmar. Sen får se helt enkelt se vad dagen har att ge, inget planerat än så länge! Hoppas ni får en toppen dag på jobbet, skolan eller vad ni hittar på för skoj. Puss på er :) ♥

DSC_0194DSC_0198

blogstats trackingpixel

Före & efter operationen

Är du känslig för ärr/nytt operationssår får du blunda och scrolla ner.

Nu börjar jag äntligen känna resultat efter operationen, jag hoppas det fortsätter åt rätt håll nu. Det första fem dagarna efter operationen var all smärta borta, sen kom det tillbaka och jag blev lika sne igen. Förmodligen var det bara på grund av svullnad och ärrvävnad efter operationen för nu börjar det släppa. Nu väntar jag bara på att högra benet ska vakna. Sjukgymnasten kollade igenom känsel osv igår, har knappt någon känsel på höger ben och ingen reflex funkar där än och jag har tappat all styrka. Så jag har en lång väg kvar, men så värt att kämpa för det!

Den 20:e september ska jag göra en ny röntgen, för att läkaren vill se hur det ser ut nu och hur den disken som var på väg att gå sönder ser ut nu. Så håll tummarna för mig att den håller sig där den ska vara haha, någon gång kommer den gå sönder så jag behöver göra en ny operation, men jag hoppas det dröjer några år. Nu vet jag i alla fall att jag överlevde 😉

Här nedan ser ni ärret, första bilden när jag fick byta plåstret och agrafferna är kvar, andra bilden när jag tagit bort agrafferna. Det gjorde inte så ont som jag trodde, jag är expert på att googla exakt allt och det är inte bra.. Både gällande mig själv och djur, man får aldrig upp något bra då haha.
Bilderna på ryggen är före och efter operation, där ser ni hur sne jag var innan och det var ändå en av mina bättre dagar då jag orkade mig upp ur sängen så jag brukade vara ännu mer sne.
Ärret läker fint i alla fall, när det bleknar kommer det nog inte synas så mycket. Är inget jag själv kommer se ändå så det är inget som stör mig, är så glad jag genomförde operationen. Nu siktar vi mot bättre tider och kämpar oss tillbaka upp på hästryggen, den lyckan kommer vara obeskrivlig, då har jag nått mitt mål! 

IMG_4120

blogstats trackingpixel

En riktig ÄNGEL!

Idag har prinsessan fått nya fina fossingar, hon var så duktig och lugn idag för att hon fick ha alla sina hagkompisar inne som sällskap, lyx 😉 Det har varit riktigt piss väder idag, regnat hela tiden så nu börjar tiden med leriga hagar igen tyvärr.. Min prins passade prinsessan under tiden, då hon är en fröken man behöver ha koll på så hon är snäll ha-ha. Så hon kanske var lugn för att David var där, då det är hennes favorit. Och jag håller med Wendy, David är min ängel som ställer upp.. Han jobbade natt idag och stiger upp bara för att kunna skjutsa mig, sen står han där och matar Wendy och är lika glad som vanligt. Jag har verkligen hittat mannen i mitt liv, sån kärlek vi har för varandra och som vi ställer upp, och allt han gjort för mig senaste tiden nu är obeskrivligt! Jag är såååå lyckligt lottad ♥

Spotlife har strulat så mycket. Min favorit som jobbade där har slutat och sen dess har hela portalen stått still. Startsidan är inte uppdaterad, det går inte att få tag på någon där längre.. Fick ett mejl av någon som skulle hjälpa mig med nya domännamnet men nu har det inte svarat på över en månad. Sen går det inte att ladda upp nya bilder ibland. Riktigt trist, funderar faktiskt på att flytta bloggen.

IMG_4110

blogstats trackingpixel

När man lurar sin hjärna när livet är kaos..

Vilka veckor jag har haft, jag har inte gjort ett jävla skit… ha-ha. Jag har verkligen blivit deprimerad av allting, men jag låtsas som allting är bra precis som vanligt. Ett leende på läpparna är överlevnadsstrategin. Men nu har kroppen sagt ifrån. Jag kan inte äta mat längre, och det är inte alls likt mig. Jag älskar mat, har varit beroende av chips (och då menar jag att jag kan trycka i mig en påse om dagen, jag skojar inte) Jag är aldrig hungrig, aldrig sugen på något och när jag äter är det som när man är magsjuk och får kämpa med en liiiiten tugga på en macka. Sen spyr jag helt utan anledning, eller aa kanske för kroppen är helt tom, vilket resulterar i att jag inte kan gå på toa heller. Jag får verkligen tvinga i mig mat, för det här inte hållbart många dagar till innan jag ligger på sjukhus med dropp. Och där ska jag inte spendera en jädra dag till 😉 Nog om klag och gnäll om mig själv..

Till hästfronten så kommer jag ha tillbaka min Wendy snart, då hon inte kommer vara utlånad på foder. Blev lite ändrade planer, lite otur nu när man är nyopererad men tjejen som haft henne har varit toppen. Jag kommer anställa någon som hjälper mig med mockningen, så jag inte förstör ryggen igen det första jag gör. Tråkigt nog får jag ställa av Wendy nu när hon är så himla fin och börjat tävla. Men min rygg är inte redo ännu och nu är hon bara min, tänker inte leta någon ny eller lita på en människa igen, någonsin! Nu är hon bara min min min <3
Är så många som undrar varför jag inte säljer och svaret är enkelt, Wendy är min första egna häst och hon är väldigt speciell för mig. Jag har ägt henne i 2 år nu och har knappt ridit henne på grund av ryggen, nu är den fixad och jag kan vara 6 månader ifrån att kunna hoppa upp på hästryggen igen, så inte fan ger man upp nu 😉 När jag börjar rida så är det Wendy jag ska rida, annars kan det lika gärna va liksom. Det är hon och jag!

Nä alltså hörni, jag är riktigt trött på att må såhär. Fram och tillbaka, jag måste ordna upp mitt liv igen och det är NU! Jag som alltid har peppat er, nu behöver jag er ♥

DSC_0709

blogstats trackingpixel

Oslagbara!

Peder och Allan, vilket team! Så otroligt roligt att se deras fina rundor tillsammans, man sitter och jublar i soffan så grannarna undrar vad vi gör här inne haha. Peder är så fantastisk, jag verklige älskar han ridning och hästhållning. Har ni sätt filmen om Allan och peder? GÖR DET! Man blir så inspirerad av att se hur de två jobbar ihop och vilket grymt jobb Peder gör. Den finns på svt play. Hatten av till honom, han är min kung och största idol! ♥

c7522a85fa607ecfca5e93e20ea989ca

blogstats trackingpixel

I AM BACK!!!

Nu är det gjort, jag är nyopererad och gladare än någonsin! Ni vet ju hur livrädd jag var inför operationen men jag är så galet nöjd över att jag gjorde det, det var inte alls så farligt som jag trodde men dagarna efter var ett rent helvete.

Jag las in på sjukhuset den 15:e augusti, på tisdagen klockan 10 på morgonen. Det var så välkomnande och trevliga, fick börja med att byta kläder och hoppa ner i sängen, där tog det massa provet mest. Jag kan ju säga att jag inte är lika nål rädd längre efter allt jag fick ta haha, fy! Det kunde inte sticka mig i handen, det var svårt att hitta rätt men det försökte, så jag fick två stick i armen, ett i handen och ett i magen dagen efter operationen. Sista sprutan jag tog var det som om rädslan var över, jag orkade inte kämpa emot så jag blundande och sen var det över! Gör egentligen inte ont, jag har bara hemska minnen från barndomen som gör mig rädd för stick.

Klockan 13 var det dags för operation och då rullade dem upp mig till en annan våning. Kom först till ett förberedningsrum där det fick sätta in nålen som jag skulle ha kvar, sen fick jag gå vidare in till operationssalen och lägga på mig på sängen. Vilket flott rum det var haha, all utrustning var typ helt nytt. När jag la mig på sängen i operationssalen så var där 4 personer i rummet, min läkare som opererar hade inte kommit än. Narkosläkare var jätte trevlig och gullig, fick först en spruta där jag skulle känna mig som jag brukar göra på lördagkvällar, fatta först inte vad hon mena men sen började de snurra lite haha, sen fick jag en till spruta som skulle ge mig den värsta utekvällen, och då snurrade hela rummet. Sen sa hon, ” nu kommer du att somna ” och då fick jag en mask över munnen/nästan och en till spruta, sen han jag inte tänka mer så var jag borta. Det gick så sjuuukt snabbt! Davids pappa som också blivit opererad brukade räkna till 10 och han brukar komma till 4 innan han somnar, så tänkte se hur lång jag kom men jag hann inte ens räkna till 1 hahaha! Några timmar senare vaknar jag upp på uppvakningsavdelningen, för mig kändes det som att det bara gått några minuter. Den tiden försvann helt, jag drömde inte som jag trodde man skulle göra (och jag som trodde jag skulle drömma om operationen haha)

Var väldigt trött när jag direkt vaknade, de kom fram sjuksköterskor direkt men jag halvsov fortfarande. Vakna till lite och det första jag tänkte var, har jag ont? Jag kände ingenting i ryggen eller halsen. I halsen körde de ner en slang under operationen så man brukar få lite ont av det, som en förkylning typ. Dock så kände jag fort att hela mitt högra ben sov väldigt hårt. En sjuksköterska kom fram och började prata om David, fattade nada tills jag vaknade lite mer och tydligen var det en bekant till honom och det var vänner på facebook så hon fråga hur Saga mådde då hon sätt henne på fb, hur gullig som helst!

Låg på uppvakningen några timmar, under tiden jag fortfarande var lite borta så ville jag ringa mig pappa, som hade kört hem under tiden. Trodde jag slog pappas nummer, men tydligen så kom jag till min farmor haha. Och hon hörde inte att det var jag, hon trodde att det var ett barn som hade ringt fel, tills hon frågade vem det var. Så borta var jag haha! När de sen körde ner mig till mig till mitt rum igen så satt pappa och David och väntade på mig. Jag blev verkligen ompysslad, så glad för mina nära och kära. De hade lagat min favoritmat och tagit med sig, för de gissa att jag inte skulle äta så mycket. Mådde väldigt illa efter operationen, det hade glömt ge mig sprutor mot det innan eftersom sjuksköterskorna inte vågade sätta in nålen/plaströret i mig när jag var så rädd och det var svårt att hitta rätt. Men jag fick massa mot illamående efter men det hjälpte inte så mycket, spydde upp allt jag försökte få i mig.

David fick stanna kvar några timmar efter besökstiden, det var så himla snälla! Sen inför natten hade jag ett helvete, fick riktigt ont i ryggen, kunde inte flytta mig och fick feber och spydde. Sov knappt en blund. Dagarna efter var rätt tuffa men nu är jag bättre än någonsin!

Själva operationen gick bra, men inte som planerat. Det var mycket mer trasigt i ryggen än vad senaste röntgen hade visat, det var ett hårt tryck på nerverna så tyvärr var det tvungna att skada nerven för att få rent i nervkanalen, det är därför mitt högra ben sover. Nu behöver nerven tid att läka och mitt ben kan sova i flera veckor till, är lite obehagligt men har börjat vänja mig.
Det värsta var nog att dra ut den tjocka slangen, fy vad ont det gjorde. Det var slangen som drog ut blodet efter operationen.

Nu är jag på benen igen, jag kan gå utan hjälpmedel men det är inte många meter. Jag är väldigt svag i ryggen eftersom de förstörde lite muskler. Det kommer ta ungefär två månader innan jag kan jobba igen, så nu är det massa rehab träning men jag har mycket mindre smärta än innan så det är otroligt skönt! Är så glad att jag gjorde operationen, som jag egentligen skulle ha gjort för länge sedan.

Nu ska jag kämpa för att bli tillräckligt bra så jag kan fortsätta kämpa mot mina drömmar och komma tillbaka på hästryggen. Men först ska jag till sjukhuset och byta förband då det har börjat släppa :)

Jag är så taggad på att komma igång med livet igen, jag känner redan hur gladare jag blivit av att bli av med smärtan, den hindrade mig så mycket innan. Jag ska sätta mig i eftermiddag och göra upp en plan för bloggen, har köpt mig anteckningsböcker och pennor. Är roligare när man har en ordentlig och fin planering, då blir bloggandet bättre också :) Vi hörs snart igen, bästa ni! 

IMG_3965

blogstats trackingpixel

Blå planet i Danmnark

DSC_0052DSC_0022DSC_1150DSC_1129DSC_0042DSC_0038DSC_0030DSC_0003DSC_0013DSC_0012

blogstats trackingpixel

Trodde aldrig jag skulle längta efter min största rädsla

Här ekar det tomt och det har sina anledningar, tråkigt nog har jag fått ett ordentligt bakslag på ryggen igen… Jag har svårt att ta det lugnt när jag väl kan röra på mig, nu har jag inge större val. Ligger i soffan/sängen hela dagen och kollar serier, skuttar runt på krukor och har ont för varje rörelse jag gör. David har semester och jag är sjukskriven fram till operationen. Just nu är vi i hjärnarp och vaktar hus och hundar medans svärföräldrarna är ute med husvagn ovanför Göteborg. Det är väldigt skönt att bo i ett hus när jag mår såhär, speciellt när vi har hund och kan ha dörren öppen för Saga som älskar att vara ute.

Trots min dåliga rygg har det ändå hänt väldigt mycket senaste tiden. Förra veckan var våra bästavänner nere från Åker och hälsade på, hur trevligt som helst! Vi åkte till Danmark och besökte blå planet, var riktigt trevligt men gick sådär för mig haha. Jag tog en stark tablett på fastande mage så jag höll på att svimma flera ggr, så jag kunde inte riktigt gå runt och kolla på samma sätt men det var skönt att komma bort lite :)

wendy har varit ute på pay and jump och varit såå duktig! I Augusti är det dags för två lokala tävlingar, ska bli så spännande!!

Inte långt kvar till operationen, trodde aldrig jag skulle längta till den men så ont jag har nu vill jag aldrig ha igen, fyfan.. Jag gråter på nätterna och när höften låser sig och jag måste ” dra mig loss ” det gör fruktansvärt ont! Inte ens det starkaste tabletterna jag har hjälper längre, nerverna är för mycket i kläm. Jag har nedsatt känsel på vänster ben och ännu mer på höger ben, höger fot somnar lite då och då och fram för allt är lilltån helt död som inte vet vart den ska ta vägen när strålningen inte kan gå längre haha.. Den har sitt eget liv ibland.

Jag saknar er alla här inne såååå mycket! Så jag ska göra mitt bästa att hålla igång detta nu, har så mycket att visa er från den senaste tiden. Jag får ta 15 min bloggtid (ungefär så länge jag klarar av att sitta på en stol) och sen vila. Så hinner jag uppdatera er iaf :)

Min fina tjej från den senaste pay and jumpen 
DSC_1096

blogstats trackingpixel

Lycklig ryttare

Gör man inte allt för att få rida ibland haha! Just nu har Jenny semester så jag har Wendy några dagar. Igår red jag ut med Louise i stallet till en låååång grusväge som vi galoppera på. Så himla härligt och bara släppa hästarna, låta det rulla och njuta. Att stå i lätt sists och låta hästen hitta sin egen balans ute i naturen är bland de härligaste som finns. Idag var vi inne i ridhuset och trimmade lite.. Nu är det helg så då får man passa på, när man inte gör något annat om dagarna och kan ladda upp inför ridningen (med tyvärr den starkaste smärtstillande medicinen) så funkar det helt okej med ryggen.. Det var lite jobbigt att hoppa av, slänga över benet och landa och nu har jag väl liiiite svårt att gå men sååå värt det haha. Typiskt oss hästtjejer. Även om jag vet att jag kommer ha pissont imorgon, så går det över och då utsätter man sig för samma sak om och om igen.
Korkad eller alldeles för kär i sporten/sin häst? 😉

Hur som helst, David var med och filmade lite när jag red.. Kan ju erkänna att jag inte är den bästa på att rida just nu. Jag fokuserar mer på att hitta rätt ställning som gör minst ont i sadeln än att rida wendy korrekt.. Det är svårt att slappna av i sadeln när man har ont. Men jag tänkte ladda upp filmen här på bloggen imorgon, så får ni i alla fall se lite ridning, första gången på lääänge :) Nästa vecka så kommer jag rida ut mer, bäst för min rygg och nyttigt för Wendy. Bara en lång skrittrunda utan krav stärker henne, och så kan vi träna kondition ute. Blir en perfekt plan!

Nu är klockan snart 22 så medans David tar en sista runda med Saga får jag leta upp en film vi kan somna till i sängen, sååå mysigt! Hoppas ni alla haft en kanon bra helg och får en bra start på den nya veckan, som ger massa nya möjligheter och äventyr. Vi hörs imorgon igen bästa ni, puss och kram ♥

DSC_1016

blogstats trackingpixel
Menu Title