I AM BACK!!!

Nu är det gjort, jag är nyopererad och gladare än någonsin! Ni vet ju hur livrädd jag var inför operationen men jag är så galet nöjd över att jag gjorde det, det var inte alls så farligt som jag trodde men dagarna efter var ett rent helvete.

Jag las in på sjukhuset den 15:e augusti, på tisdagen klockan 10 på morgonen. Det var så välkomnande och trevliga, fick börja med att byta kläder och hoppa ner i sängen, där tog det massa provet mest. Jag kan ju säga att jag inte är lika nål rädd längre efter allt jag fick ta haha, fy! Det kunde inte sticka mig i handen, det var svårt att hitta rätt men det försökte, så jag fick två stick i armen, ett i handen och ett i magen dagen efter operationen. Sista sprutan jag tog var det som om rädslan var över, jag orkade inte kämpa emot så jag blundande och sen var det över! Gör egentligen inte ont, jag har bara hemska minnen från barndomen som gör mig rädd för stick.

Klockan 13 var det dags för operation och då rullade dem upp mig till en annan våning. Kom först till ett förberedningsrum där det fick sätta in nålen som jag skulle ha kvar, sen fick jag gå vidare in till operationssalen och lägga på mig på sängen. Vilket flott rum det var haha, all utrustning var typ helt nytt. När jag la mig på sängen i operationssalen så var där 4 personer i rummet, min läkare som opererar hade inte kommit än. Narkosläkare var jätte trevlig och gullig, fick först en spruta där jag skulle känna mig som jag brukar göra på lördagkvällar, fatta först inte vad hon mena men sen började de snurra lite haha, sen fick jag en till spruta som skulle ge mig den värsta utekvällen, och då snurrade hela rummet. Sen sa hon, ” nu kommer du att somna ” och då fick jag en mask över munnen/nästan och en till spruta, sen han jag inte tänka mer så var jag borta. Det gick så sjuuukt snabbt! Davids pappa som också blivit opererad brukade räkna till 10 och han brukar komma till 4 innan han somnar, så tänkte se hur lång jag kom men jag hann inte ens räkna till 1 hahaha! Några timmar senare vaknar jag upp på uppvakningsavdelningen, för mig kändes det som att det bara gått några minuter. Den tiden försvann helt, jag drömde inte som jag trodde man skulle göra (och jag som trodde jag skulle drömma om operationen haha)

Var väldigt trött när jag direkt vaknade, de kom fram sjuksköterskor direkt men jag halvsov fortfarande. Vakna till lite och det första jag tänkte var, har jag ont? Jag kände ingenting i ryggen eller halsen. I halsen körde de ner en slang under operationen så man brukar få lite ont av det, som en förkylning typ. Dock så kände jag fort att hela mitt högra ben sov väldigt hårt. En sjuksköterska kom fram och började prata om David, fattade nada tills jag vaknade lite mer och tydligen var det en bekant till honom och det var vänner på facebook så hon fråga hur Saga mådde då hon sätt henne på fb, hur gullig som helst!

Låg på uppvakningen några timmar, under tiden jag fortfarande var lite borta så ville jag ringa mig pappa, som hade kört hem under tiden. Trodde jag slog pappas nummer, men tydligen så kom jag till min farmor haha. Och hon hörde inte att det var jag, hon trodde att det var ett barn som hade ringt fel, tills hon frågade vem det var. Så borta var jag haha! När de sen körde ner mig till mig till mitt rum igen så satt pappa och David och väntade på mig. Jag blev verkligen ompysslad, så glad för mina nära och kära. De hade lagat min favoritmat och tagit med sig, för de gissa att jag inte skulle äta så mycket. Mådde väldigt illa efter operationen, det hade glömt ge mig sprutor mot det innan eftersom sjuksköterskorna inte vågade sätta in nålen/plaströret i mig när jag var så rädd och det var svårt att hitta rätt. Men jag fick massa mot illamående efter men det hjälpte inte så mycket, spydde upp allt jag försökte få i mig.

David fick stanna kvar några timmar efter besökstiden, det var så himla snälla! Sen inför natten hade jag ett helvete, fick riktigt ont i ryggen, kunde inte flytta mig och fick feber och spydde. Sov knappt en blund. Dagarna efter var rätt tuffa men nu är jag bättre än någonsin!

Själva operationen gick bra, men inte som planerat. Det var mycket mer trasigt i ryggen än vad senaste röntgen hade visat, det var ett hårt tryck på nerverna så tyvärr var det tvungna att skada nerven för att få rent i nervkanalen, det är därför mitt högra ben sover. Nu behöver nerven tid att läka och mitt ben kan sova i flera veckor till, är lite obehagligt men har börjat vänja mig.
Det värsta var nog att dra ut den tjocka slangen, fy vad ont det gjorde. Det var slangen som drog ut blodet efter operationen.

Nu är jag på benen igen, jag kan gå utan hjälpmedel men det är inte många meter. Jag är väldigt svag i ryggen eftersom de förstörde lite muskler. Det kommer ta ungefär två månader innan jag kan jobba igen, så nu är det massa rehab träning men jag har mycket mindre smärta än innan så det är otroligt skönt! Är så glad att jag gjorde operationen, som jag egentligen skulle ha gjort för länge sedan.

Nu ska jag kämpa för att bli tillräckligt bra så jag kan fortsätta kämpa mot mina drömmar och komma tillbaka på hästryggen. Men först ska jag till sjukhuset och byta förband då det har börjat släppa :)

Jag är så taggad på att komma igång med livet igen, jag känner redan hur gladare jag blivit av att bli av med smärtan, den hindrade mig så mycket innan. Jag ska sätta mig i eftermiddag och göra upp en plan för bloggen, har köpt mig anteckningsböcker och pennor. Är roligare när man har en ordentlig och fin planering, då blir bloggandet bättre också :) Vi hörs snart igen, bästa ni! 

IMG_3965

blogstats trackingpixel

Blå planet i Danmnark

DSC_0052DSC_0022DSC_1150DSC_1129DSC_0042DSC_0038DSC_0030DSC_0003DSC_0013DSC_0012

blogstats trackingpixel

Trodde aldrig jag skulle längta efter min största rädsla

Här ekar det tomt och det har sina anledningar, tråkigt nog har jag fått ett ordentligt bakslag på ryggen igen… Jag har svårt att ta det lugnt när jag väl kan röra på mig, nu har jag inge större val. Ligger i soffan/sängen hela dagen och kollar serier, skuttar runt på krukor och har ont för varje rörelse jag gör. David har semester och jag är sjukskriven fram till operationen. Just nu är vi i hjärnarp och vaktar hus och hundar medans svärföräldrarna är ute med husvagn ovanför Göteborg. Det är väldigt skönt att bo i ett hus när jag mår såhär, speciellt när vi har hund och kan ha dörren öppen för Saga som älskar att vara ute.

Trots min dåliga rygg har det ändå hänt väldigt mycket senaste tiden. Förra veckan var våra bästavänner nere från Åker och hälsade på, hur trevligt som helst! Vi åkte till Danmark och besökte blå planet, var riktigt trevligt men gick sådär för mig haha. Jag tog en stark tablett på fastande mage så jag höll på att svimma flera ggr, så jag kunde inte riktigt gå runt och kolla på samma sätt men det var skönt att komma bort lite :)

wendy har varit ute på pay and jump och varit såå duktig! I Augusti är det dags för två lokala tävlingar, ska bli så spännande!!

Inte långt kvar till operationen, trodde aldrig jag skulle längta till den men så ont jag har nu vill jag aldrig ha igen, fyfan.. Jag gråter på nätterna och när höften låser sig och jag måste ” dra mig loss ” det gör fruktansvärt ont! Inte ens det starkaste tabletterna jag har hjälper längre, nerverna är för mycket i kläm. Jag har nedsatt känsel på vänster ben och ännu mer på höger ben, höger fot somnar lite då och då och fram för allt är lilltån helt död som inte vet vart den ska ta vägen när strålningen inte kan gå längre haha.. Den har sitt eget liv ibland.

Jag saknar er alla här inne såååå mycket! Så jag ska göra mitt bästa att hålla igång detta nu, har så mycket att visa er från den senaste tiden. Jag får ta 15 min bloggtid (ungefär så länge jag klarar av att sitta på en stol) och sen vila. Så hinner jag uppdatera er iaf :)

Min fina tjej från den senaste pay and jumpen 
DSC_1096

blogstats trackingpixel

Lycklig ryttare

Gör man inte allt för att få rida ibland haha! Just nu har Jenny semester så jag har Wendy några dagar. Igår red jag ut med Louise i stallet till en låååång grusväge som vi galoppera på. Så himla härligt och bara släppa hästarna, låta det rulla och njuta. Att stå i lätt sists och låta hästen hitta sin egen balans ute i naturen är bland de härligaste som finns. Idag var vi inne i ridhuset och trimmade lite.. Nu är det helg så då får man passa på, när man inte gör något annat om dagarna och kan ladda upp inför ridningen (med tyvärr den starkaste smärtstillande medicinen) så funkar det helt okej med ryggen.. Det var lite jobbigt att hoppa av, slänga över benet och landa och nu har jag väl liiiite svårt att gå men sååå värt det haha. Typiskt oss hästtjejer. Även om jag vet att jag kommer ha pissont imorgon, så går det över och då utsätter man sig för samma sak om och om igen.
Korkad eller alldeles för kär i sporten/sin häst? 😉

Hur som helst, David var med och filmade lite när jag red.. Kan ju erkänna att jag inte är den bästa på att rida just nu. Jag fokuserar mer på att hitta rätt ställning som gör minst ont i sadeln än att rida wendy korrekt.. Det är svårt att slappna av i sadeln när man har ont. Men jag tänkte ladda upp filmen här på bloggen imorgon, så får ni i alla fall se lite ridning, första gången på lääänge :) Nästa vecka så kommer jag rida ut mer, bäst för min rygg och nyttigt för Wendy. Bara en lång skrittrunda utan krav stärker henne, och så kan vi träna kondition ute. Blir en perfekt plan!

Nu är klockan snart 22 så medans David tar en sista runda med Saga får jag leta upp en film vi kan somna till i sängen, sååå mysigt! Hoppas ni alla haft en kanon bra helg och får en bra start på den nya veckan, som ger massa nya möjligheter och äventyr. Vi hörs imorgon igen bästa ni, puss och kram ♥

DSC_1016

blogstats trackingpixel

Vi bor på ett zoo

Som rubriken säger, det börjar likna ett zoo här hemma haha. Jag kanske inte bara ska satsa på en hästgård i framtiden, det kanske får bli alladjurärvälkommnagård. Om man själv fick bestämma skulle jag äga ett eget zoo och ta hand om alla djur, det skulle vara en dröm.
Vi har precis köpt en ny kattställning då den gamla börjar sjunga sin sista vers. Smulan, den vita katten blev här kär i den nya ställningen medans sotis gick fram och kollade och gick sen tillbaka till den gamla, klättrade högst upp och la sin på sin prinsessplats. Då var det i stort sätt omöjligt att slänga den gamla haha.. Jag vet själv hur det är när man har en favorit sak, säg en fåtölj som exempel. Den är lite små sunkig men det är din favorit och du har letat efter en ny finare ersättare men kan bara inte hitta den, inget slår originalet liksom. Så känns det som att Sotis tänkte så nu får hon behålla den, allt för sina djur.

Det ser bara lite små roligt ut här hemma nu. Två stora, höga kattställningar och minst 15 hundleksaker på golvet, det syns att vi älskar djur när man kommer hem hit haha..

Kolla hur söt vår lilla smulan är i den nya kattställningen, jag döööör så mysig och söt hon är. Man vill ofta borra ner sig i hennes mjuka päls. Katten som älskar allt och alla, som är mer som en hund – hon apporterar till och med!

DSC_0987 DSC_0989 DSC_0991

Här är den lilla högen av några leksaker Saga har. Dessa låg i vardagsrummet, sen har hon nog 3 gånger så mycket mer i resten av huset haha. Bortskämda djur… om man räknar ihop alla leksaker till henne så är det nästan 2 nya i månaden sen vi skaffade henne. Kan vara för att hon tar sönder de nya leksakerna på 2 minuter och vi försöker hitta något gosedjur som ska hålla lite längre. På djurbutiken hittade vi ett gosedjur som inte skulle gå att tugga sönder, det tog 5 minuter för henne. och den var dyyyyyr haha! Älskade djur. Det var svårt att få henne att sitta bredvid högen. När jag var färdig hoppade hon in i högen och tog lite av varje, så nu är det utspritt igen haha!

DSC_1001

blogstats trackingpixel

Min bloggresa, från noll till 1:a på topplistan

Min bloggresa har varit helt fantastisk, när det var som hetast var det som roligast. Tänkte dela med mig av den underbara tiden och hur jag tog mig dit, och varför jag förlorade det..

Jag minns exakt hur högt jag studsade i sängen när jag slog rekord på 70 unika besökare om dagen för första gången, det var enormt för mig. Jag kunde inte fatta att 70 personer gått in på min blogg, jag känner inte ens så många.. Det var då jag fastnade för bloggandet, när jag insåg hur glad man kunde bli och alla positiva sidor. Jag har alltid älskat att skriva och dela med mig av saker men jag började allt mer och mer blogga för att inspirera, sprida glädje och kunskap. Det gör jag än idag, det är mina 3 röda trådar i bloggandet.
Jag var kanske 17 år gammal, hästtokig så självklart handlade mest bloggen om hästar. Jag följde alla stora bloggare då men mest Tyra Sjöstedt, som jag började jobba hos ett tag.
Jag började efter ett tag känna att jag ville satsa på bloggandet, bli stor för att nå ut till mer personer för att sprida mer glädje.
Jag hade som mål att bli bloggare hos horsespot, som då var Sveriges största portal för hästbloggare och som bara handplockade bloggare. Sedan startade det en annan portal som var till för alla, horseworld.

Självklart gick jag över dit och det tog inte lång tid innan jag blev premium bloggare och låg 1:a på topplistan, då hade horsespot fått upp ögonen för mig. Det var så otroligt kul att få utvecklas så mycket som bloggare och som person. Det öppnande så många dörrar, det roligaste var kontakten med läsarna och den positiva responsen man fick, alla fina kommentarer. Det var som ett kvitto på ett bra jobb, och att man lyckades göra andra glada och inspirerade. Sen var det väldigt roligt med alla företag som ville jobba med en, att man fick andra jobb och började tjäna pengar. Framförallt alla sponsorer som satsade på en, några har jag kvar än idag som jag håller på att jobba med inför hösten, då kommer det släppas.

Jag minns så väl när jag var på göteborg horse show. Jag åkte faktiskt dit med en bloggläsare som jag hade bjudit hem. Jag var bjuden till göteborg för att sitta i en bloggmonter, tillsammans med Ida Woxlin och Wilma Fur.
Det var där första läsaren kom fram och frågade om att ta bild ihop och en autograf. Det kändes såååå coolt att folk kände igen mig och ville ta bild.

Just när jag var i toppen på min bloggkarriär så kommer världens käftsmäll i livet så man hamnar på botten, så jag tog en låååång bloggpaus.. Försökte flera gånger att starta upp bloggen igen men jag var inte redo och läsarna tröttnade på falska förhoppningar att jag skulle komma tillbaka. Poff så hade jag förlorat allt jag jobbat för, allt jag drömt om, allt jag slitit för.

Jag har gjort det förut, och jag kan göra det igen! Jag blev handplockad av spotlife och ligger nu uppe på deras topplista och startsida.. Jag fick väldigt bra kontakt med Nina som jobbade för spotlife, men hon slutade för några månader sedan och nu har spotlife stått still sedan dess. Startsidan uppdateras inte ens och det går inte att få tag på personalen.. Det känns lite som att portalen har dött. Och jag vet hur otroooligt viktigt det är att ligga under rätt portal som stöttar bloggare, där man har chans att synas när man gör ett bra jobb. Man måste bilda sig ett team med folk men litar på och som är rätt verktyg för att ta sig ett steg längre.
Så nu är frågan, om jag ska lämna spotlife och vilken portal jag vågar ge förtroendet till…

Här är en video från Göteborg horse show, det var såååå länge sedan. En av de roligaste tiderna i livet när bloggen gick så bra. Jag måste tillbaka dit igen, tillsammans med er ♥

YouTube Preview Image blogstats trackingpixel

Han gick ner på knä och ställde stora frågan!

Jag kan knappt fatta det själv ännu, det kom som en chock men det var en positiv överraskning. Det är svårt att inte vara lycklig just nu, när min älskade kille går ner på knä, inför våra bästa vänner och ställer den stora frågan ” vill du gifta dig med mig? ” och tar fram ringen.. Jag blev nästan helt låst, det tog ett tag innan jag ens svarade ja haha, varför inte dra ut på det och njuta av synen 😉 Jag var helt svag i knäna en låååång stund efteråt. Helt klart en av de lyckligaste stunderna i livet. Vi vill egentligen köpa ett hus innan vi gifter oss. Varken bröllop eller husköp är billigt. Att gifta sig gör man bara en gång i livet, och då får det kosta. Jag ska ha mitt drömbröllop som jag alltid drömt om, och det ska vara utomhus. Jag vet redan vilken tårta jag ska ha, ungefär hur klänningen ska se ut osv. Nu kan jag bara drömma mig bort till den dagen, för nu vet jag att den kommer. Vi har dock inte satt något datum ännu, varför stressa när man har hela livet framför dig ihop? Det ser jag verkligen fram emot!
25/6 2017 är ett datum jag aldrig kommer glömma.
Du e bäst David, tack för att du vill leva ditt liv med mig ♥

19429744_10211336943273737_1533908094879053368_n

blogstats trackingpixel

Vad har hänt sen sist?

Heeeej! Hur mår ni? Jag har saknat er! Jag har tagit lite ledigt från bloggen då jag behövt vila knopp och topp… hamnat i en sån period där man är trött på att må dåligt. Det är en ond cirkel som känns oändlig, all lust, ork, motivation är puts väck. Då jag har såna problem med ryggen så jobbar jag knappt längre, kan inte anstränga mig utan att få ont. Vilket leder till att jag mest ligger i soffan och kollar serier, och svettas under täcket haha..

Jag orkar knappt äta något, då har det mest blivit onyttigt. Men jag ska bryta på mitt mönster. Imorgon ska jag gå igenom alla skåp och kylskåpet och rensa rent på all skitmat och städa hela huset. Jag klarar inte av att det ska se ut som ett bombnedslag, att de syns att man mår dåligt och inte orkar något och slänger kläder på golvet. Jag ska börja dagen med ett varmt glas vatten med ingefära och lite senare en smootihe, det har alltid varit den bästa starten på dagen för mig. Även om jag inte har några riktiga rutiner nu så måste jag ut mera, hitta på saker. Att sitta hemma och ruttna gör cirkeln jobbigare och jobbigare.. Jag är säkert inte ensam om att känna såhär, vi alla har någon gång varit i liknande situationer och mående.
Det är inte första gången för mig, därför vet jag att det blir bättre när man själv gör det bättre!

Det är tur man har sina djur, som gör allt tusen gånger bättre. Utan er hade jag mått skit ♥

DSC_0692

blogstats trackingpixel

Licens fixat!

Vilken utveckling, vilken start, vilken resa… Nu är Wendy redo för sin första riktiga tävling så nu är licens fixat för i år. Jag kan inte vara lyckligare över att det blivit såhär, även om det inte var detta jag väntat mig när jag köpte Lawenda så har det slutat väldigt bra med omständigheterna. Nästa lördag, 1/7 är första tävlingen :) 

I helgen följde jag med Jenny när hon tävlade sin egna häst i Båstad. Älskar att åka på hästäventyr 😉

DSC_0918DSC_0886

blogstats trackingpixel

Pinchos var så gott!

Första gången och absolut inte sista!

DSC_0921 DSC_0931

blogstats trackingpixel
Menu Title